Samtidigt vet vi att det här med stor sannolikhet kommer att gå över, att vardagen kommer att återvända och att det nu härjande corona-viruset inom några år kommer vara en del av den vanliga floran av influensavirus som vi då utvecklat en gruppimmunitet mot och sannolikt även ett vaccin. Men kanske kan den här situationen påminna oss om vikten av att arbeta för att motverka den ofrivilliga isolering som drabbar många människor i samhället, människor som lever med funktionsvariationer som försvårar vardagen och gör samhället otillgängligt.
AllAgeHub skapades för att få offentlig sektor, näringsliv, akademi och civilsamhälle att samverka kring utvecklingen av välfärdsteknik, teknik som ska göra det möjligt att leva självständigt trots funktionsvariationer. Även om vi i projektet också drabbas, är det i dagsläget mycket lindrigt, såsom ett inställt seminarium om AI eller fysiska möten och workshops som får planeras om och genomföras i digital form. Vi arbetar dock vidare – på distans – med en stärkt övertygelse om att behovet av välfärdsteknik kommer att öka.
Under de senaste veckorna har såväl vi själva som många av våra samarbetspartners tvingats höja kompetensen kring teknik såsom videosamtal och digitala samarbetsverktyg. Vart vi än vänder oss, i alla fyra sektorerna ser vi exempel på liknande utveckling och med en liten gnutta tur kan den ökande digitala kompetensen ha en positiv effekt på samhället. Kanske kan den leda till nya idéer, sänkta trösklar och snabbare utveckling av teknik som ökar möjligheterna till självständighet och tillgänglighet för oss alla. Just nu kan det kanske vara ett litet ljus i mörkret?
