På Källhaga demensboende i Hörby brister Maj-Britt Olsson ut i sång medan hon sträcker sig efter blommorna som far över bordsskivan.
Hennes namne Maj-Britt Wilborgsson stämmer in. Blommorna växer när händer rör vid dem.
Kort senare far en projicerad boll över bordet. De gamla skrattar när de försöker skjuta den mellan sig.
– Vi har barnasinnet kvar, säger Maj-Britt Wilborgsson.
De interaktiva bilderna kommer från en projektor i taket. När den stängts av får Signe Nilsson en katt i famnen. Hon skiner upp.
– Du är så fin, så fin, säger hon och smeker katten över ryggen så att den jamar.
Rycker man i stället i svansen skriker djuret till. Men bara så länge batterierna är igång. För detta är en robotkatt.
