De coola 40-talisterna, generationen som gav tonåringen ett ansikte, närmar sig så smått 80-årsdagen. Det är förstås glädjande på alla möjliga sätt, men det innebär också att demenssjukdomarna kommer att breda ut sig radikalt i samhället. Det betyder i sin tur att det krävs många fler äldreboenden.
Det här känner förstås ansvariga politiker till, men finns det någon beredskap? Nej, tvärtom. Sedan millennieskiftet har platserna på äldreboenden minskat från runt 120 000 till drygt 80 000, enligt SKL.
Redan i dag är bristen på boenden så stor att demenssjuka får köa för en plats. Det drabbar både dem själva och deras anhöriga.
Kerstin Wilhelmson, som vårdar sin demenssjuke man hemma, berättar om sin situation i Sveriges Radio: ”Om jag går på toaletten går det inte mer än två minuter förrän han ropar och undrar var jag är, för han har inte mig i blickfånget. Det är otroligt jagande, och man känner herregud, jag måste få vara i fred!”
Byggs det inte fler boenden kommer allt fler demenssjuka att tvingas bo kvar hemma allt längre tid, under allt svårare betingelser.
Skippa kök och balkonger på demensboenden
Något måste göras – och det måste göras i en tid av resurskris i välfärden. En plats på särskilt boende kostar i dag mellan 500 000 och 700 000 kronor per år, enligt professor Anders Wimo, som forskar i hälsoekonomi och demens vid Karolinska institutet. Att bara bygga ut innebär en stor kostnad för många kommuner.
Men det går att bygga smartare boenden. Demenssjuka behöver inte lägenheter med kök och balkong (en balkong kan var mer av ett hot än en tillgång för den förvirrade). Satsa på gemensamma ytor i stället. Bygg en del dubbelrum – en rumskamrat kan ge trygghet och stimulans.
Boenden med mindre ytor underlättar också för personalen, vilket är centralt i en tid av skriande personalbrist. Även modern teknik kan mota brist på personal. Robotar kan användas praktiskt, som lyfthjälp. Det blir behagligare för patienten och spar personalens axlar och rygg.
