Antalet äldre i Sverige ökar kraftigt. Vårdplatserna i särskilda boenden räcker inte till, och när allt fler gamla bor kvar i sin bostad livet ut ställs större krav på badrummens utformning. Om inte badrummet är funktionsanpassat blir det omöjligt för den boende att leva ett värdigt liv och för personalen att ha en rimlig arbetsmiljö.
I rapporten Badrumssyndromet från 2014, som stiftelsen Arkus genomförde på bland annat dåvarande Hjälpmedelsinstitutets uppdrag, medverkade bland annat Arbetsmiljöverket, Boverket, Socialstyrelsen, branschorganisationer, byggherrar, projektörer samt tillgänglighetskonsulter. Syftet med rapporten var bland annat att visa på de hinder som uppstår när lagrum krockar i samband med byggande, när ”stuprör” finns både inom det allmänna och det privata och när effektiva modeller för utveckling av fysiska miljöer saknas.
I rapporten framgår att de nya rönen kring design, ergonomi för äldre och personal och inte minst nya tekniska lösningar nu behöver tillämpas i praktiken. Alltför stora badrum utan möjlighet för den boende att stödja sig på egen hand är till exempel direkt farliga. Mindre och mer funktionella badrum skulle reducera antalet fallolyckor och förhindra onödigt lidande och efterföljande vårdkostnader.
Att bygga till ytan mindre badrum och samtidigt använda nya lösningar innebär dessutom stora besparingar – lågt räknat 50 000 kronor per badrum – för kommunerna men även för skattebetalarna.
Rapporten Badrumssyndromet fick stor uppmärksamhet när den kom, men än finns inga nya riktlinjer där fokus läggs på mindre badrum med maximal funktionalitet. Varför utreds inte frågan ytterligare, och varför ändras inte reglerna? Det verkar tyvärr som om ingen av de deltagande myndigheterna i rapporten valt att dra någon som helst lärdom av resultaten.
